Hindersby kalender 2020

image_pdfimage_print

Nu har Gamla folkskolans vänner gett ut kalendern för år 2020 med bilder från Hindersby förr och nu. I den nya kalendern finns det mer gamla fotografier än förut. Den äldsta är från Joufs omkring 1910 som visar spinnande – en ovanlig inomhusbild utan (magnesium)blixt. Där finns också folkskolan 1929 och handelslagets personal år 1954.

Kalendern kan köpas på höstmiddagen på söndagen den 3 november och på måndagskvällarna på gamla folkskolan. Man kan betala direkt eller till vårt konto senare. Priset är som förut 15 euro och går till Gamla folkskolans vänner för att hålla igång huset. Största utgiftsposten  är elektricitet. Nu har vi värme i alla rum – också arbetsrummet. I lilla salen finns snabb Internet både med kabel och trådlöst.

Kalendern för år 2020:

Fullt torp på höstkaffet

image_pdfimage_print

Det traditionella höstkaffet på Hurtigs torp gick av stapeln på lördag. Det var ganska lyckat att hålla det klockan två på eftermiddagen. Trots älgjakt så var torpet nästan helt fullt.

Som brukligt tände vi ljus för de medlemmar som gått bort under året. Det var Husmans Christer, Hollméns Holger och Sundstens Irja.

Margot läste en dikt av Claes Andersson som också nyligen gått bort.

Och så dracks höstkaffet som avslutar verksamhetsåret för Fornminnesföreningen.

En del foton kan vara litet suddiga för trots stativet så var ljuset så svagt att alla rörelser ger upphov till oskärpa.

 

Vi minns Irja

image_pdfimage_print

I går följde vi Irja Sundsten till den sista vilan. Född den 7 november 1927 hann hon bli nästan 92 år gammal.

Hon var född i Rudom i Lappträsk men bodde en tid i Isnäs innan hon gifte sej med John Sundsten och flyttade till Hindersby. Hon blev en äkta hindersbygg och var med i Fornminnesföreningen ända från starten i början på 1950-talet. Sedan var hon med i styrelsen så länge hon orkade. Hon bodde länge granne med smedjan och vi fick “låna” el då det behövdes i smedjans visningar.

Jag minns Irja mycket tydligt allt från det jag var en liten knatte på 4-5 år. Då  i början på 1950-talet var det vanligt med klyyvantalkå då alla i Sörneseendan samlades för att cirkla, klyva och rada ved. Jag blev mäkta imponerad av Irja som radade ved med en fart som fick alla andra att bli långt efter. Hon var otroligt kvick och dessutom livlig och glad. Jag minns ännu hennes pärlande skatt. Vi hindersbyggar var ganska tröga jämfört med hennes livlighet.

Trots att jag var borta från byn ganska länge så hann jag i alla fall prata en hel del med Irja efter det att vi flyttat tillbaka. Det gick lätt att prata med henne och vi skrattade tillsammans åt en hel del som då hon berättade att hon som ung for till handelslaget för att köpa lök och i misstag bad om “höukk” – det var sina problem med vårt hindersbyspråk. 

Trots att Sundstens var på andra sidan ån så räknades det nog till Söörneseendan mer än till Hopenbackan. Förstås hjälpte det att John och Irja var goda vänner med våra grannar Hollméns och släkt med Västergårds (Johns mor Elin var syster till Edit på Västergårds).

Irja var en vardagshjälte och blev med tiden en viktig stöttepelare i vår lilla byadel. Visst var livet ibland hårt för henne på den lilla gården men jag minns inte att jag skulle ha hört henne klaga. Vi minns henne som en positiv person som man blev glad av att träffa. Och det är minsann inget dåligt eftermäle.

 

Digiläger 4-6.10 2019

image_pdfimage_print

Det ordnas ett Digiläger på Gamla folkskolan fre-sö 4-6 oktober 2019

Det går att använda vårt snabba fibernät och det finns både trådlös förbindelse och Ethernetuttag. Nisse Husberg finns på plats för att kolla nätanslutningarna och ger också råd om hur man undviker snokande Facebook och Google. Hela skolan är öppen för lägret: stora salen, lilla salen, arbetsrummet och mötesrummet (till och med köket).

 

 

Plattåtak

image_pdfimage_print

På Johanni var det tal om när plattåtak sattes på i Hindersby. Det är takplattor (oftast röda) av asbest omkring 50×50 cm. Den här sommaren satte vi om vårt plattåtak så det blev en 10 cm luftspalt under. Detta för att hindra värmen nerifrån som kunde smälta snön ifall det låg en halv meter lös snö på taket.

Lös och luftig snö isolerar bra och fastän det var riktigt kallt ute så smälte det understa lagret av värmen nerifrån. Smältvattnet rann ned till takkanten men frös där till i den kalla luften så att det bildades en isvall. Bakom isvallen samlades mera smältvatten till en sjö som sedan rann ned i huset. Takbeläggning är ju konstruerad så att vattnet skall rinna nedåt men håller inte tätt då vattnet blir liggande.

På gamla hus är övre våningens innertak ofta spikat direkt i vasana så att det bara ryms omkring tio cm spånor under yttertaket och värmen läcker uppåt. Enda möjligheten att bryta värmeströmmen är att sätta en ventilationsspalt ovanför vasana men under yttertaket. Vi skruvade battingar utanpå pärttaket i vasana och satte det nya takets underlag på battingar tvärs över vasana så det blev 10 cm luftspalt. På de längsgående battingarna skruvade vi takfaner 15 mm och utanpå den sattes de gamla plattorna tillbaka.

Nu är det ju hysteri kring asbest. Först struntade alla i asbestens farlighet och sedan blev alla hysteriska. Faktum är att asbest bara är farlig då fibrerna lösgöres och kommer i andningsluften. Man bör alltså inte riva asbest så att plattorna bryts sönder utan man bör försiktigt ta loss dem hela. Och det gick bra på taket för de var bara spikade i pärtorna med långa galvaniserade spikar som ofta inte ens hade rostat. Av många hundra plattor var bara ett fåtal sönder. Mest hade de spruckit vid åsen där man hade gått på taket för att sota eller installera antenner.

Eternit (som plattorna kallades) behandlas i tidskriften Byggnadskultur 1.18 som finns i Gamla folkskolans bibliotek (mötesrummet). Där behandlas all sorters tak – hela numret har tak som tema. Dessutom finns det en kort artikel om eternittak på Svenska byggnadsvårdsföreningens nätsida:

https://byggnadsvard.se/lagga-om-eternittak/

Pärttaket var i fint skick under plattorna. Bara på ett ställe i vinkeln var det litet sämre. Det är byggt 1930 då husets andra våning byggdes (se nedan).

Nedan huset med plattåtal 1964.

Och de gamla plattorna skruvas upp igen.

Nyligen pratade jag med Bosas Börje som hade hört att det efter kriget åkte omkring en takläggare som spikade upp asbestplattorna på hustaken. Han bodde i huset medan han lagade taket.

I farsans bokföring hittade jag en anteckning att han hade köpt asbestplattorna den 19 juli 1949. Jag var för liten för att minnas plattspikandet men jag har hört berättas att jag var mycket medveten om vårt nya fina plattåtak.

Eftersom jag var ett “livligt barn” så hade famo all orsak att gräla på mej och en gång sa hon:

“Åm du int e snellär så sleppär Jesus ein stoorär stein i huvu opa de !”

men jag svarade bara morskt:

“Int djär he någa för vi haar plattåtak ! “

Dagens uppfostringsmetoder är olika men barnen ungefär lika omöjliga …

 

 

Fyra nya äppelträd vid gamla folkskolan

image_pdfimage_print

På måndagen (2.9 2019) planterades fyra nya äppelträd vid gamla folkskolan så nu har vi börjat sätta också trädgården i skick. Där finns från förut en mängd fina plommonträd med riktigt goda plommon. En del måste vi ta bort invid vägen eftersom de skymde sikten då man kör ut men det finns en mängd kvar ännu.

Två av de nya äppelträden är ympade från det äppelträd som växer invid gaveln – alldeles för nära. Grenarna börjar redan skrapa mot väggen så det måste snart huggas ned. De två andra äppelträden är från Kimito från Gunders trädgård. Gunder är alltså Christine Grandells sambo som tillsammans med Christine skänkte den stora kaminen till folkskolan.

Där finns från förut en mängd fina plommonträd med riktigt goda plommon. En del måste vi ta bort invid vägen eftersom de skymde sikten då man kör ut men det finns en mängd kvar ännu.

Vår cembratall är ännu liten men ganska grön och fin.

Den gamla cembratallen växer litet för nära också men det går att ta bort de kvistar som skrapar mot taket – fast de är ganska så högt upp. Den lilla lönnen börjar bli stor och den är också för nära huset så den måste också snart bort liksom äppelträdet.

Vi har tyvärr inte många bilder från trädgården förr. Men det fanns bikupor invid gaveln som synes på fotot av blandade kören (från omkring 1933).

Bikuporna syns men ännu inte cembratallarna invid skolbacken som var ganska stora på 1950-talet så de borde ha varit planterade redan då bilden togs. Inte heller på bilden från vintern 1919 ser man annat än björkar och granar (och ganska många bikupor).

Men trädgårdsarbetet fortsätter …